Att bära omkring på det förflutna

Pelle Bengtsson beskriver med en gammal historia hur svårt det kan vara att släppa saker:

Två munkar var på vandring. Den ene var ung, den andre till åren kommen. En morgon kom de till en flod. Vid vadstället fann de en förtvivlad ung kvinna. Hon var rädd för att korsa floden. Den äldre munken tog då kvinnan i sin famn och bar henne över vattnet. Väl över på andra sidan tackade den unga kvinnan. Man tog farväl av varandra och fortsatte sin vandring – den unga kvinnan åt ett håll och de båda munkarna åt et annat.

De vandrade tysta bredvid varandra hela dagen. Fram mot kvällen bröt den unge munken tystnaden. Han var upprörd.

”Jag måste få säga det här”, sade han ansträngt. ”Du vet, vördade broder, att det inte är tillåtet att komma nära en kvinna – hur kunde du ta den där kvinnan i famnen?”

”Men käre vän”, svarade den gamle, ”bär du fortfarande på henne? Henne satte jag ner på andra sidan floden!”