Hoppa till huvudinnehåll
en länk som binder samman människor i relationer i Jag-Du

Buber

Relationer kan påverka hälsan djupgående. Misstro, konflikter med vänner eller långvariga gräl med familjemedlemmar kan ge svårläkta sår. På samma sätt kan ett samtal om gamla minnen över en kopp kaffe eller en stilla promenad med någon som tar sig tid att lyssna hjälpa oss att uthärda sjukdom och smärta.

Även flyktiga möten kan påverka hur vi mår. En enda vänlig eller avvisande kommentar från en främling kan stanna kvar länge som en värmande eller en obehaglig känsla och räcka för att en dag ska upplevas annorlunda.

En person som har haft stort inflytande på vårt sätt att förstå relationer är Martin Buber. Buber är känd för sin åtskillnad mellan Jag-Det-relationer och Jag-Du-relationer.1

Martin Buber till höger.

Jag-Det

Jag-Det är en avhuggen variant av vad som skulle kunna vara en djup relation. Du har en artig och trevlig diskussion med en vän, släkting eller främling, men du går inte in med hela ditt jag i mötet – du är sluten, avvaktande, granskande. Jag-Det-relationer kan också handla om att prata med någon för att vi tror oss kunna ha nytta av att stå på god fot med personen eller att hjälpa någon för att få en gentjänst.

Gemensamt för Jag-Det-relationer är att vi bara ger en liten bit av oss själva och bara ser en liten bit av den andra människan. Buber menar att flesta relationer är av detta slag.

Jag-Du

I Jag-Du-relationer, däremot, möter du den andra människan helt som hon är utan tanke på nytta eller gentjänst. Två människor finner varandra, kanske över den där rykande kaffekoppen eller under den rofyllda promenaden, och slukas upp i mötet.

Jag-Du-möten kan inte kommenderas. Vi kan bara vara öppna för dem och skapa en beredskap. Författaren Lars Björklund fångar Jag-Du-relationerna på följande sätt:

"För mig är kärlekens djupaste innehåll att möta en annan människa där hon befinner sig och ge henne rum. Det är inte en fråga om att få något, det är en fråga om att vara där en annan människa är."2

Ofta är det inte resultaten av Jag-Du-mötena som vi minns utan lyssnandet och bekräftelsen från en annan människa. Vad fick du ut av mötet? Svaret kan bli: Jag var där.2

Jaget formas av relationerna

I vår kultur används fraser som att finna sig själv och förverkliga sig själv - som om varje människa var en isolerad ö. Men aktuella psykologiska studier visar att jaget formas genom relationer.3

Den som mest lever i Jag-Det riskerar att bli sluten och distanserad. Jag-Du-relationer, däremot, kan hjälpa oss att mogna och visa vår sårbarhet och tillit. Paradoxalt nog tycks jaget växa ju mer vi ger oss hän i mötena med andra och ju mindre vi fokuserar på oss själva.4

Jag-Du-relationer behöver inte alltid involvera närstående – ibland kan vi vara tillsammans med människor hur länge som helst utan att någonsin riktigt mötas. Det finns å andra sidan Jag-Du-möten som bara sker en enda gång men med en sådan närhet och bekräftelse att de ändå blir livsavgörande.

En studie i den vetenskapliga tidskriften Science bekräftade 2014 till stora delar Bubers tankar. Studien visade att Jag-Du-möten ger ökat välbefinnande och meningsfullhet, vilket i sin tur kan ha en positiv effekt på hälsa, livsstil och stresshantering.5

Jag-Du är en av människans största utmaningar – och möjligheter. På nästa sida får du fundera kring hur dina egna relationer präglas av Jag-Det och Jag-Du och hur det påverkar din hälsa.

Referenser

1. Buber M. Jag och Du

2. Björklund L. Modet att ingenting göra.

3. Mark R. Leary , Meredith L. Terry. Hypo-Egoic Mindsets. Antecedents and Implications of Quieting the Self. Handbook of Self and Identity, 2nd Edition sid 268.

4. Handbook of Self and Identity, 2nd Edition

5. Hofmann W et al., Science 2014. 345. 1340

Dags att uppleva hälsa!

Om du klickar på knappen så får du tillgång till hela verktyget

Till Verktyget