Nya forskningsfynd om njutning och mening
Mår du bra eller tycker du att ditt liv är meningsfullt?”
frågade vi nyligen en patient. ”Vilken fråga”, utbrast patienten. ”Det kan väl inte vara antingen eller!”
Många höjde säkert på ögonbrynen när de läste en forskningsstudie från Stanford för några år sedan.1 Forskarna hade frågat människor om deras välmående just nu. De hade även frågat hur meningsfullt de upplevde livet.
Studien visade att mycket pengar ökade deltagarnas välmående men gjorde inte deras tillvaro mer meningsfull. Sannolikt mår vi bra när vi får det vi vill ha, exempelvis genom att köpa det. Mening, däremot, nås via andra vägar.
”Hur når man då mening?” undrade vår patient nyfiket.
Det visade sig att deltagare som spenderade mycket tid med närstående eller tog hand om egna eller andras barn och barnbarn upplevde tillvaron som mer meningsfull. Men – något oväntat rapporterade de också lägre välmående.
”Det låter egendomligt. Hur kan det komma sig?”, sade patienten.
Forskarnas hypotes är att nära relationer ibland kan vara påfrestande i stunden men ger mening på lång sikt. Nu till det allra mest intressanta fyndet. De deltagare som fokuserade på andras behov upplevde högre mening. De som däremot främst tog för sig av livet, utan omtanke om andra, rapporterade högt välmående men låg mening i tillvaron.
”Det skulle alltså vara en skillnad mellan mående och mening”, sade vår patient dröjande.
Det fanns naturligtvis många deltagare som upplevde både och, alltså både högt välmående och hög meningsfullhet, precis som det fanns de som inte upplevde någotdera. Men det fanns också en anmärkningsvärt stor grupp som rapporterade högt välmående och samtidigt låg livsmening. De levde ofta ett bekymmerslöst liv där njutning och de egna behoven stod i centrum. De tänkte inte mycket på framtiden utan levde för stunden.
”Och personer som tvärtom hade hög livsmening?” frågade patienten. ”Hur levde de?”
Enligt studien visade de ofta stor omsorg om andra och såg på tillvaron i ett längre perspektiv.
”Men, jag måste ändå protestera, det är väl härligt att vara en livsnjutare”, sade vår patient.
Resultaten innebär naturligtvis inte att vi ska avstå från att njuta av livet. Men de visar på att njutningen ofta är kortvarig. Den som lever i frosseri riskerar att aldrig bli nöjd, att aldrig få någon långsiktig tillfredsställelse. Att fokusera på det mest meningsfulla ger inte alltid snabba belöningar men ökar å andra sidan möjligheten att uppleva långsiktig mening.1
Skulle du själv kunna prioritera på ett annat sätt mellan det som ger kortsiktig njutning och det som ger långsiktig mening?